Svensk Fågel

”Vi är stolta över att kunna föda upp kycklingar utan onödig antibiotika och med god djurvälfärd. Utöver Sveriges tuffa djurskyddslag har vi även egna kontroll- och kvalitetsprogram. Allt för att våra djur ska vara friska och må bra.”¹ Dessa ord har vi kunnat höra från tv-reklam från branschorganisationen Svensk fågel under året. I kycklingreklamen har vi kunnat se bilder från gröna fält och bönder som varsamt håller små fjuniga fåglar.

Men verkligheten berättar en helt annan historia om fågelfabrikerna i Sverige. I slutet av förra året rödlistade WWF svensk kycklingproduktion delvis på grund av bristande djurvälfärd. Som orsak till rådet att inte köpa kyckling nämner miljöorganisationen att med några få undantag tvingas kycklingarna leva inomhus i hela sina liv, i hallar med tusentals andra fåglar. En annan orsak WWF nämner i sin köttguide är de många problemen med benskörhet, hjärtinfarkt och sämre immunförsvar på grund av den snabba tillväxt som kycklingar tvingas till genom aveln.²

För 28 miljoner³ kronor per år rycker lobbyorganisationen Svensk fågel ut och försvarar den svenska kycklinguppfödningen varje gång den mörkare sidan av verkligheten visar sig. De försäkrar till alla som läst WWF:s råd att ”våra djur mår bra”. I sitt svar påstår de att det är en myt att kycklingarna skulle ha svårt att gå på grund av hård avel.⁴

Men så sent som den 10 november i år visade Aftonbladet⁵ bland annat kycklingar som inte kan gå. ”Djuren utsätts för ett stort lidande och borde få hjälp eller avlivas för att slippa plågas”, säger veterinären Johan Beck-Friis som tittat på bilderna. När Aftonbladets Robert Aschberg åker ut och konfronterar kycklingbonden säger bonden att ”dom väger 45 gram när de kommer och sen 28 dagar senare så skickar vi grillkycklingarna som ska väga 1,6 kilo. Aschberg: ”Tycker du att att det är något etiskt problem med det?” Bonden: ”Ja, det är en ruggig genetisk utveckling”. Samma kycklingfabrik polisanmäldes av Djurens Rätt.⁶

I boken Världens vanligaste fågel⁷ skriver etologiprofessor Per Jensen om ett problem som väldigt sällan ens pratas om: ”Miljarder och åter miljarder kycklingar får aldrig se sin mamma. De kläcks i de jättelika industriella kläckerierna och får klara sig på egen hand tillsammans med jämnåriga. … Men hur mår de egentligen? En kyckling kan inte berätta för oss om den saknar en mamma. Men forskningen har visat att kycklingar som föds upp utan höna får ett mindre samordnat beteende, lär sig äta senare och börjar sitta på pinnar senare. De är mer aggressiva, mer lättskrämda och har en högre risk att utveckla allvarliga beteendestörningar, som fjäderhackning och kannibalism. Det kanske inte går att få svar på vad kycklingen känner där den springer omkring bland tusentals andra utan att ha en hönsmammas trygga vingar att gömma sig under. Men det är uppenbart att det får allvarliga konsekvenser.” Svensk fågel känner rimligtvis till detta och mycket annat som leder till lidande för kycklingarna men fortsätter att försvara sina arbetsgivare och mata oss konsumenter med lögner och förskönande ord.

Svensk fågel är lobbyorganisationen för Sveriges kycklinguppfödare. Kronfågel, Guldfågeln och Ingelsta kalkon är några av deras medlemsföretag.